Att spela fotboll utan boll är svårt men om vi är strikta med att träningen ska starta 20:30 så lyckades strax över femton gentlemän med denna bedrift under onsdagen. Undertecknad, ber hemskt mycket om ursäkt, men var en handfull minuter sen pga. jobb och runt mittcirkeln hade flera spelare redan radat upp sig för att lattja med bollen som ännu inte var på plats. Det var både en ganska dyster syn att se när gentlemännen stod där och knappt visste vad man skulle göra samtidigt som det också gav en djup sentimentalitet där dessa herrar stod och väntade ungefär som dom alla har gjort i yngre dar på julafton i väntan på tomten – lite blyga, lite spralliga i benen och ögon som bara väntar på att få lysa upp.
När lagindelningen lite hastigt skulle genomföras fick den indelning som på förhand redan hade gjorts (som vanligt) kastas halvt i papperskorgen. Ett par hade fallit ifrån pga. kärlekssugna respektive, småbarn som visat upp en ovilja att somna och kanske en och annan CL-supportande själ. Sån tur är fylls nästan alltid dessa ”sista-minuten-avhopp” upp med ett par som ännu inte förstått charmen av den kallelse som exakt en vecka innan träningen startar skickas ut till kommande vecka. Men vem är jag att vara petig och kräsen? En majoritet av gentlemännen klarar minsann av att hantera den där smartphonen i sin hand till mer än att lägga upp FIFA-videos, matinspo och <3 till någon nära och/eller kär.
Lagen blev i alla fall jämna. Under de nio första matcherna vann alla lag vars tre matcher och herren på täppan byttes ut med fasta tidsintervall. Från egentligen ingenstans, när vi med handen på hjärtat alla trodde att detta skulle bli en sån där kväll där alla får lika mycket speltid och alla skulle kunna segla hem som vinnare, började lag orange (färgen är jag faktiskt lite osäker på) rada upp en handfull snabba segrar. Vi hade fått vår herre på täppan – vår kejsare i stan. Med ungdomlig entusiasm från Daniel Widekrona, monumental rutin från Henrik ”Ölbacken” Hoff och Christian ”Conte” Ljung samt lite allt-i-allo från Antonio ”Vitor Baia” Almeida, Dominique ”Bierhoff” Egli och Jocke ”Baggio” Järpell satte laget fart mot den ena trepoängaren efter den andra. När Antonio Almeida, som för övrigt har långtgående planer på att starta upp ett hockeylandslag för Portugal (hör av er om ni är intresserade), slog en sån där överskön pizzaslicande krossboll från eget straffområde till vår egen ”Bierhoff” där framme som med majestätsikt bröst plockade ner bollen, vände på en femöring och dunkade in bollen i mål till publikens stående ovationer var dagens mål check!
Lag oranges segerparad under den mellersta delen av träningen skulle räcka. Det var här flest segrar inkasserades och även om ”Ölbacken” tvingades kliva av med en skada och lämnade sina lagkamrater i ett kämpigt träsk utan avbytare så lyckades laget löpa linan ut. Man kunde till och med kosta på sig att bjuda dom två bästa treorna på en välförtjänst bronsmatch som var både välspelad, tuff och något alldeles extra.
Noterbart från onsdagen den 8 mars var annars ”Bierhoffs” dribbelraider likt en sann motläggskonung, Oskar ”Helikoptern” Anderssons rumbadanssteg med bollen tätt intill fötterna som ledde både till ett, två och tre mål även om han ofta gav Agaton ”Agge” Palmkvist pingislungor för sitt uppoffrande spring upp och ner i skymundan till ”Helikopterns” elegans samt inte minst comebackernas kväll. Gustav ”Vinnie Jones” Kristerson var äntligen tillbaka i träning igen efter sitt brutna revben för ett par träningsveckor sedan och Andreas ”Barthez” Niss gjorde en bejublad årsdebut efter sina hjärtskavanker. I samma stund som ”Nisse” äntrade planen såg han ut att vilja göra både en och två målgester bara av den enkla anledningen att grabben fick vara tillbaka på fotbollsplanen igen – vackert att se.
Vinnande lag från onsdagen den 8 mars: Antonio, Dompa, Daniel, Hoff, Ljung, Jocke
Ställning segerligan:
Gabi (4)
Danne (3)
Cosic (3)
Dennis (3)
Agge (2)
Jocke (2)
Antonio (2)
Daniel (2)
Ola
Padda
Krisse
David
Linne
Oskar
Jesper
Hoff
Ljung
Dompa
(totalt antalet segrar inom parrentes)
