Kvarnby tog emot BK Höllviken, i det som var en inofficiell seriefinal, och vi förväntade oss en riktig batalj på Bäckagård. Höllviken startade bäst och det kändes som om att det skulle bli en jobbig eftermiddag. Men fotboll är ett konstigt spel, en liten sak kan få det hela att ta en helt ny vändning.  Efter 10 minuter  gick Sebastian ned som back och fick in en fullträff till tackling och en Höllviken spelare åkte i backen och låg kvar. Det blev ett avbrott och efter detta avbrott var det i princip bara ett lag på banan, Kvarnby. Kvarnby tog över totalt och tar välförtjänt ledningen. Vi leder med 1-0 i paus och Mourinho förklarar att inget är vunnet , vi måste arbeta vidare. Den andra perioden blir än mer ensidig då Kvarnbys övertag blir än större och Höllviken ägnar mer tid åt domaren, allmänt tjafs och inbördes gnäll. Spiken i kistan kommer när Kvarnby gör 4-0 på den andra periodens sista spark, matchen är då i princip död. Den tredje perioden spelas av och matchen slutar med en trygg Kvarnbyseger. Lagets akilleshäl är fortfarande frånvaron av en riktig "Bomber". Vi gör många mål men vi saknar det riktiga hotet centralt, detta utan att någon spelare på något sätt underpresterade, snarare tvärtom. Alla spelade mycket bra och misstagen var få.