I ett för dagen normalt väder (dvs inte värmebölja eller arktisk kyla) tog Kvarnby emot Heleneholms SK, alltid en svår motståndare. Heleneholm är ett lag som vi mött många gånger i Bulltofta turneringen och i seriespelet. Det har alltid varit jämna matcher, så även denna gång. Men tyvärr återföll grabbarna i "jag har inte vaknat" syndromet. Två mål i baken på fyra minuter och det såg nattsvart ut. Men det skulle bli bättre då Martin tog fram sitt hemliga vapen, en tåfjutt. Bollen störtdök mitt framför målvakten och slank in mellan benen. Därefter tog Kvarnby tag i matchen och presterade ett fint passningsspel med bra rörelse. Exempelvis tog Mattias tag i sitt defensiva spel och Andi gjorde en jättelöpning när Heleneholm hade ett friläge. Han snodde bollen och förhindrade en uppenbar målchans. Ett förhindrat mål till motståndaren är lika mycket värt som att göra ett mål. Kvarnby gick till pausvila med 3-3. I den andra halvleken skapade båda lagen jättelägen och då var det dags för Samuel att ta fram sitt hemliga vapen, nämligen att göra mål på sin egen retur i absolut friläge. Han var hundraprocentig i denna udda disciplin. Kvarnby gick fram till 5-3 och matchen verkade avgjord, men icke. Heleneholm kom tillbaka och kvitterade till 5-5. Men Samuel gjorde avgörande 6-5 på egen retur med mindre än två minuter kvar att spela. Efter förra helgens försmädliga uddamålsförluster var det riktigt skönt för grabbarna att få med sig en seger.

Dagens lärdomar: Matchen började 10:00, inte 10:04. En tåfjutt är aldrig fel.

// J. Schumacher